Passivt optiskt nätverk, PON, är en annan teknik som används i vissa FTTH-nät. I PON-nät delas den sista kilometern av flera användare.

Den optiska linjeterminalen (OLT) installeras av nätoperatören i ett centralt kontor och ansluter till flera PON-segment. En fiber från OLT går ut i ett PON-segment där en passiv optisk splitter används för att dela ljuset i upp till 128 ytterligare nedlänksfibrer som ansluts till en Optical Network Unit (ONU) eller Optical Network Terminal (ONT) i ett hem eller företag.

Användningen av en passiv optisk splitter innebär att ljuset delas - splittras - i nedströms riktning och kombineras i uppströms riktning. Eftersom splittern är passiv regenereras inte ljussignalen, så den blir svagare när den passerar genom splittern, vilket påverkar avståndet mellan OLT och ONT/ONU.

Splitting gör att den enda fibern från OLT kan delas mellan upp till 128 ONT/ONU men det innebär också att bandbredden i PON-segmentet delas mellan alla anslutna ONT/ONU. Även om XGS-PON används innebär det fortfarande att 10 Gbit/s delas mellan upp till 128 ONT/ONU. Även om PON tillåter att oanvänd bandbredd konsumeras, kommer ett upptaget PON-segment att ha mindre bandbredd tillgänglig per användare jämfört med ett 10Gbit/s P2P-nätverk där bandbredden är dedikerad per användare.

I ett PON-nät - även med XGS-PON - är det därför inte möjligt att leverera 10Gbit/s-tjänster eftersom en enda ONT/ONU då skulle kunna förbruka all bandbredd på PON-segmentet.

PON-nätverk är komplexa eftersom varje ONT/ONU måste styras av OLT för att säkerställa att två ONT/ONU inte skickar data samtidigt. Detta skulle inte fungera på det delade segmentet. Av den anledningen är managementkommunikationen (OMCI) mellan OLT och ONT/ONU viktig. Det finns ofta interoperabilitetsproblem med OMCI-hanteringskommunikationen mellan olika leverantörer av OLT- och ONT/ONU-utrustning, vilket tvingar nätoperatörer att välja OLT och ONT/ONU från samma leverantör för att få en fungerande lösning.

Det finns flera olika PON-tekniker. De vanligaste i Europa idag är GPON som nu håller på att ersättas av XGS-PON, båda standardiserade av ITU. I Asien är EPON, som är standardiserad av IEEE, populär.

En utmaning vid design av PON-nät är skalbarhet och uppgraderingsmöjligheter - vad gör man när det inte finns tillräckligt med bandbredd tillgänglig på ett PON-segment. Alternativen är att minska split ratio (dela upp PON-segmentet i flera segment) eller att uppgradera vissa eller alla användare till en senare generations PON, vilket kan kräva uppgraderingar av OLT och ONT/ONU. Med tanke på nuvarande servicehastigheter rekommenderas inte att använda mer än 1:32 split.

PON-nät kombineras vanligtvis med en Broadband Network Gateway (BNG) för att hantera tjänsteleveransen och integrationen med operativa stödsystem.

Ytterligare läsning om PON vs Point-to-Point

Läs vår artikel "PON och P2P - Jämförelse mellan äpplen och päron".

Waystream arbetar inte med PON teknik. Vårt huvudfokus ligger på Point-to-Point (P2P). Du kan läsa mer om Point-to-Point-tekniken och hur vi arbetar med den nedan.