Veteranen inom fiberaccess

Fiberinfrastrukturen är en väsentlig nationell resurs

Fredrik Nyman är produktchef på Waystream och veteran inom fiberaccess. De senaste 20 åren har han som del av Waystream och PacketFront varit med och skapat de produkter och funktioner som utgör infrastrukturen för en stor del av de svenska stadsnäten.

Vi lämnar STAFETT-frågan från förra månadens intervju med Patrik Fältström vidare till vår egen Fredrik Nyman, produktchef på Waystream:

”Många har fiber till sina hem, men långt ifrån alla. Kan någon göra något för att drastiskt öka utbyggnadstakten? Eller ska vi bara vänta på att utbyggnaden blir klar så småningom? Om det finns någon som kan göra något, vem ska det vara och vad ska de göra?”

Läs och kommentera gärna Fredriks Nymans åsikter.

 

Vad vill du svara på Patriks Fältströms fråga?

 

”Enligt PTS behövs det storleksordningen 20 miljarder kronor för att slutföra utbyggnaden av bredbandsnäten i Sverige för att nå det mål som regeringen satt upp. Regeringen skjuter dock bara till drygt en miljard i kommande budget, så man underfinansierar kraftigt sitt eget bredbandsmål. Detta samtidigt som COVID har visat på behovet och nyttan här och nu att ha en bra fiberinfrastruktur.

Mycket av det som återstår att bygga är det som är dyrt. Alltså kunder som bor långt från befolkningscentrum. När man då sätter prislappen därefter så är det förstås få som nappar på erbjudanden att ansluta sig om det kostar 100 000 kr. Det är därför svårt att se att ”marknaden” kan lösa detta självt. Det blir jättedyrt för kunden att ansluta sig. Samtidigt har kommunerna fått upp ögonen för hur man kan spara pengar genom digitaliseringen. Inom väldigt många branscher kan bra digitala kommunikationer sänka kostnader och skapa nya möjligheter. Tillgång till det digitala samhället blir därför en förutsättning för att ta del av mer än underhållning. Det handlar om samhällstjänster. Även sådant som man kanske inte tänker på som skola, barn- och äldreomsorg som ju är en del i den kommunala verksamheten får all mer digitala inslag som sjukanmälan av barn eller kontakt med läkare och monitorering av hälsostatus.

Därför blir det statens och kommunernas angelägenhet att alla medborgare kan vara uppkopplade så man kan maximera nyttan. Att lägga på den enskilde att bekosta en jättedyr anslutning till något som är en förutsättning för att exempelvis till fullo ta del av kommunens tjänster, där kommunen försöker spara och effektivisera genom att gå över digitalt...det resonemanget håller inte. Därför blir det moment 22. Kommunerna behöver få alla sina invånare anslutna så de kan maximera nyttan med det digitala.

Därför måste statsmakten engagera sig med incitament och stöd för alla parter så att alla medborgare kan ansluta sig. Det ska vara en rättighet i Sverige att ha fiberanslutning hem. Man kan tänka sig flera olika lösningar med subventioner, skatterabatter, bidrag eller varför inte ett infrastrukturlån på fastigheten som löper på många år med låg ränta? Jag är övertygad om att pengarna finns och att det går att räkna hem på de besparingar man kan göra med mer effektiva och tillgängliga tjänster.

En fiberanslutning ökar livskvalitén och ger fler möjlighet att bosätta sig utanför storstadsområden eller bo kvar hemma längre. Därför är det också bra regionalpolitik att stötta utbyggnaden utanför Stockholm då alla tjänar på det. Kommunerna utanför Stockholm behöver fler invånare som ökar skattebasen. Att kunna bo med naturen runt knuten, ren luft, långt från buller men ändå kunna jobbpendla digitalt tror jag kan locka många som tröttnat på storstädernas trängsel och de höga bostadspriserna. Det avgörande är hur mycket den enskilde kommer behöva betala för att få installerat fiber. Efterfrågan finns. Men priset för kunden är det avgörande för att nå i mål och staten behöver lägga manken till för att få det att hända fort nog.

Så staten ska betala hela kalaset?

Staten är de enda som kan gå in och stötta upp ekonomiskt, på samma sätt som man idag till exempel stöttar investeringar i elbilsladdare eller ROT-avdrag. Den nya infrastrukturen behövs för att samhället ska kunna ställa om. På rent kommersiella villkor blir det för dyrt för den enskilde. Så stödet behövs. Men jag tycker man tänker fel om man säger att "staten ska betala", för som jag sa tidigare så finns det också pengar att hämta i mer effektiva sätt att tillhandahålla tjänster.

Hur menar du man kan hämta igen pengarna?

Det finns mängder med exempel på projekt som visar på detta. För att ta två exempel inom vård och omsorg som bekostas av det offentliga. I Blekinge har man haft ett projekt där patienter med hjärtsvikt fått läsa av sina värden med hjälp av digital utrustning i hemmet. Värdena rapporteras dagligen till sjukhuset. Det skapar trygghet för patienten att veta att sjukvården håller koll på dem och kan agera om något ändras. Patienten slipper dessutom besväret och stressen att åka in till sjukhuset för regelbundna kontroller. Sjukhuset får färre fysiska besöks och kan därför hjälpa fler men har ändå bättre koll på sina patienters hälsostatus. Alla vinner på detta.

Ett annat exempel är girafferna som gjort sitt intåg i hemtjänsten där patienter i hemmet, inom äldreomsorg eller i annat behov av eftervård till exempel kan se och prata med vårdpersonal och anhöriga via dessa maskiner. Där det är långa avstånd kan det vara effektivare och mer miljövänligt att använda en giraff än att skicka personal i bil. Det ersätter inte behovet av mänskliga kontakt men det kompletterar och rätt använt minskar der kostnader för kommunen.

Samhällsekonomiskt är jag övertygad om att fiberanslutning bär sig. Så jag tror att om staten betalar nu har de och kommunerna igen de pengarna på bara några år genom minskade utgifter trots en växande befolkning.

Vem ska äga fiberinfrastrukturen?

Fibernäten kan ägas av både privata och offentliga aktörer. Men fiberinfrastrukturen är en väsentlig nationell resurs och infrastruktur. Därför måste staten genom lagstiftning ställa vissa krav för att skydda nationella intressen. Jag tänker till exempel att ägandet ska ligga i det land där infrastrukturen finns. I Sverige ska fibernäten ägas av svenska bolag under svensk lag, i Tyskland av tyska företag eller organisationer under tysk lag. Det ligger i statens intresse att fibernäten är robusta och fungerar och det kan man också ställa krav på, hur de ska byggas. Men kanske viktigast av allt är att kontrollen över näten finns kvar i landet. I händelse av kris och katastrof får inte en främmande makt eller andra utländska intressen genom ägarförhållanden eller andra inflytande försvåra eller ha möjlighet att sabotera kommunikationen. Det får inte vara så att någon i ett styrelserum på andra sidan jorden kan bestämma sig för att släcka ner halva Sveriges fibernät. Därför behöver staten också ha maktmedel att ta till för att skydda det nationella intresset om privata aktörer spårar ur och därför tycker jag också att kommunerna ska tänka sig för ett par gånger extra innan man funderar på att sälja ut fibernäten. Ingen skulle komma på tanken att sälja ut det kommunala vägnätet.

I det digitala samhället måste infrastrukturen värnas. Det är så lätt idag att sprida desinformation eller störa ut kommunikation och ju mer beroende som finns på den digitala infrastrukturen desto viktigare att säkerställa tillgång och tillgänglighet för alla.

Hur tillförlitliga är fibernäten?

Vår branschorganisation SSNF har gjort ett jättebra jobb i projektet ”Robust fiber”. De har tagit fram en guideline, ett kvalitetsdokument som beskriver hur man ska bygga och genom certifieringar kan både installatörer och näten visa att man bygger rätt. Man kan önska att detta funnits på plats för 20 år sedan, men bättre sent än aldrig och framförallt kan ju andra länder dra nytta av dessa erfarenheter. Men man behöver nog också gå tillbaka och kika på det som inte har byggts enligt de nya kriterierna för robust fiber och fräscha upp den. Så det finns ett behov av att göra om och göra rätt.  Det är nödvändigt och för det behövs en långsiktig plan för de kommande tjugo åren.

Vad är det mest signifikanta som hänt de senaste 20 åren?

Vid millennieskiftet var det väldigt hypat med 2000-buggen och saker relaterat till det. I våran bransch var det en fantastisk tid, för att det var en sådan hausse med Jonas Birgersson och andra entreprenörer. Sedan gick luften ur bubblan. Men innan det fanns en otrolig entusiasm och Jonas Birgersson var minst sagt en viktig kugga i att skapa en bild utav framtiden. Då pratade han om 10 Mbit och bredband till alla och var en stor drivkraft för att få bollen med bredbandsutbyggnad i rullning. Sedan tror jag att det var en kombination av olika saker. Från 2000 och till 2010 växte de öppna stadsnätet fram och det var en väldigt viktig förutsättning för att det skulle hända saker. Det var landsbygden som började bygga. Kombination av statligt investeringsstöd och konceptet med öppna stadsnät gjorde att det började ta fart.

Revolutionerande prylar och tjänster inte att förglömma

Om man tittar på andra viktiga händelser som påverkat oss så måste jag förstås lyfta fram iPhone. iPhone revolutionerade sättet vi använder Internet på. Vi gick från att ha Internet vid datorn till att ha det i fickan. Det gjorde Internet och tjänster tillgängliga på ett helt annat sätt. Även om den inte har så mycket med bredband och fiber att göra, så hade den en väldigt stor effekt på populariserandet och användandet av Internet. Idag finns det en app för allting, det tycker vi är självklart.

Nästa stora händelse var genombrottet för Netflix som bara var möjligt med fibernätens kapacitet. Idag har vi svårt att föreställa oss tiden där vi fortfarande tittade på tablålagt linjär teve. Mina tonåringar tittar aldrig på vanlig TV, utan allt är NetFlix, YouTube, Disney+ osv. För bara tio år sedan fanns inte detta och vid senaste mätningen, i slutet på 2020 passerade Netflix 200 miljoner betalande användare. Video är 70 procent av innehållet som transporteras i dagens nät.

Den generation som växer upp nu kan nog inte ens föreställa sig hur världen såg ut innan smartphones och strömmande tjänster. Det är de två förändringarna som de senaste tjugo åren har haft jättestor inverkan på och revolutionerat våra dagliga digitala liv.

Vad kräver framtidens tjänster såsom vård i hemmet av det nät vi har idag?

De måste vara robusta. De måste vara smarta. Man kan inte bygga en kritisk infrastruktur utifrån kriteriet att det är lägsta budet som vinner. Det är andra egenskaper som spelar roll nu. Fibernäten är kritiska och därför måste drift och underhåll bli mer proaktivt. Ett smartare nät kan berätta för nätoperatören vad som är fel innan kunderna drabbas och hålla kunderna informerade så man slipper frustration och osäkerhet. Man vill ju inte att monitoreringen av en hjärtpatient ska drabbas av störningar. Artificiell Intelligens tror jag därför kommer spela en väsentlig roll för att säkra den digitala infrastrukturen mot alla typer av hot men också korta ner tiden det tar att åtgärda fel.

När vi pratar om kritiska förbindelser duger det inte att det kan ta en vecka eller två att få tillbaka Internet om någon gräver av en fiber, eller att stora områden slås ut på grund av komplicerade nätfel. En del av den fiberinfrastrukturen som byggts i Sverige har inte byggts på ett bra sätt. Man blir mörkrädd ibland när man ser exempel.

Vad gjorde du på nyårsafton på millennieskiftet?

”Vi var i trapporna på väg upp från tunnelbanan i Kungsträdgården när 12-slaget slog. Vi skulle ner till stan och se fyrverkerierna ute över vattnet i centrala Stockholm. Men det var så mycket folk att vi inte hann upp i tid. Jag har till och med kvar champagneflaskan som vi firade med. Vi hann dock se lite av fyrverkerierna för de höll på så pass länge.”

 

Fredrik Nyman lämnar Stafetten vidare till Johan Ullström, Affärsverken med frågorna:

"Affärsverkens fiberutbyggnad är en riktig framgångssaga och har varit det i flera decennier. Vad är de viktigaste lärdomarna och har du några råd på vägen till de som inte kommit lika långt?”